Om datadriven forskning


Foto: Thomas Neidenmark (från twitter)

I fredags (15/9 2017) stod KTH värd för en workshop om datadriven forskning som jag och Pelle Snickars organiserade. Jag ska snart skriva om den lite över övergripande i ett eget inlägg, men vill här fokusera på begreppet “datadriven forskning” forskning som Nina Wormbs funderar kring här. Nina tog upp frågan i sin kommentar till anmälan (“hur kan något vara datadrivet”, så vi hade det med oss) och jag hade henne på min lista över intressanta och viktiga personer att ha dialog med i början av dagen, men tyvärr hann vi aldrig dit. I vilket fall är detta en viktig diskussion – bra att tänka kring – och synpunkterna uppskattas!

En not också om att jag främst uppfattar Ninas inlägg som ett inlägg om begreppet, inte om workshopens innehåll.

Hon vill sätta det inom “-tecken:

Det är mot denna bakgrund som jag känner mig tveksam att använda begreppet datadriven forskning. Ska man göra det så borde man genast flagga för att det är problematiskt genom att tala om ”datadriven” humanistisk forskning. Jag är i grunden skeptisk till dessa citattecken som florerar när man inte tar ansvar för sitt språk och gömmer sig bakom ironier och dubbeltydigheter, tongue-in-cheek och så vidare. Men här undrar jag om det inte är till och med nödvändigt. Till dess att vi har hittat en bättre term bör vi vara försiktiga med den som finns.

Jag menar också att det är en poäng att inte ha citattecken (gäller speciellt i den övergripande titeln) och att det inte tar bort de kritiska perspektiven, utan snarare samverkar produktivt med dessa. Det hindrar inte att vi också markerade kritisk distans till begreppet i materialet/under dagen (se nedan).

Nina hänvisar också till att: “Patriks svar var att detta begrepp finns i forskningspropositionen vilket är ett pragmatiskt maktargument som måste tas på allvar”. Det var  en del av min utläggning om begreppet (också som en möjlighet), men inte det enda argumentet jag nämnde.

Låt mig utveckla en smula:

(1)

För det första – som Nina säger – är begreppet taget från forskningspropositionen. Som jag sade i inledningen så kom  grafiken på workshopssidan därifrån (som vi hade uppe på skärmen inledningsvis på workshopen):

Denna grafik är i sig ett kritiskt inlägg. Jag valde en del där man just pekar på “kraftigt ökande” och “förändrat förutsättningarna” för att sätta sådana antaganden i förgrunden. Jag sa (jag har ingen inspelning, men så här står det i mitt manus) också inledningsvis:

självklart kan och ska ”datadriven forskning” som idé diskuteras både i termer av som går att göra och hur själva begreppet kan problematiseras

Här signaleras också kritisk distans, och samtidigt ett intresse av möjligheterna.

(2)

Sedan refererade vi till de frågor som låg till grund för workshopen. Dessa syntes på skärmen bakom oss. Jag listar den första frågan här (som finns på webben och har varit densamma ända från första inbjudan från maj 2017):

1. Diskutera vad ’datadriven’ humanistisk forskning är och kan bli under de närmaste fem åren med
utgångspunkt i pågående forskning och utveckling. Ett speciellt intresse här är det intellektuellt-kritiskt
drivna och materiellt-teknologiskt medvetna. En annan viktig fråga rör de behov och utmaningar som
”early career”-forskare ser.

Här använder vi ‘-tecken för att återigen betona begreppets öppna/osäkra status – även detta en flagga!. Här betonar vi också speciellt det “intellektuellt-kritiskt drivna och materiellt-teknologiskt medvetna” vilket var helt grundläggande för hela workshopen och för alla programpunkter.

Frågor om vem som äger data (se till exempel den inledande videon med Miriam Posner och Yanni Loukissas), ‘agency’, mötet mellan kritiska studier-teknik/data, datas smutsighet (som Jenny Sundén sa tror jag), glitch (Vendela Grundell) och allt annat än “raka” mätdata (t.ex. Sverker Sörlins diskussion av glaciärer och is) etc. genomsyrade dagen. Min första punkt i mitt eget lilla anförande var att “vi måste tänka på hur våra data produceras” och hur de samformas med de miljöer och verktyg vi använder oss av.


Bild från Patrik Svenssons anförande på workshopen

Programmet stod alltså i spänning med titeln/begreppet, och dialogen växte dels fram i detta spänningsfält tycker jag.

(3)

Angående varför jag tycker att titeln fungerande väl? Två skäl:

a) Titeln var en medveten intervention. Vi valde att huvudsakligen bjuda in en grupp av starka forskare som kommer från sina forskningsfrågor med intresse av data och det digitala. De kom från olika kunskapstraditioner och i en del fall – som t .ex. i språkvetenskap och arkeologi – är data- och verktygspraktiker mycket vanligare (Marianne Gullberg gav goda exempel på detta) – medan de flesta kom från discipliner och traditioner som inte har lika starka sådana praktiker (cultural studies, genusstudier, miljöhistoria etc.). En viktig poäng med workshopen – som jag säger ovan – var att föra samman det intellektuellt-kritiskt drivna och materiellt-teknologiskt medvetna (något som ofta är svårt). Jag har varit i många sammanhang där det varit data- och verktygsdrivet utan något större förbehåll, men jag har också varit i många sammanhang där det kritiska-reflekterande inte tar grund och inte engagerar sig med materiella-teknologiska annat än som studieobjekt på distans. Jag ser en stor möjlighet just i mötet i det kritiskt-materiella, där tekniken också är “epistemic machinery” i tolkningsprocesser och där olika typer av datadrivna processer och forskningsfrågor binds samman intimt (jag tror att det var Johan Svedjedal som nämnde detta och även Mikko Tolonen). I detta sammanhang fungerar titeln som en slags intervention som gjorde det svårt att att stanna i kritisk distans och valet av deltagare och tematik gjorde att det inte fanns risk för att vi skulle stanna vid data eller teknologi. Här spelade programmet en viktig roll inklusive workshopbeskrivningen och de diskussioner som vi hade haft med alla medverkande.

b) Vi tog agency genom att använda/omforma/fylla i begreppet (utan “-tecken)

Jag ser STS-forskning som en viktig personlig hemvist, och den är ofta utmärkt i sin kritiska analys och frågan om agency (som Nina säger: VEM) är viktig i sådana studier, men jag finner den ofta mindre framgångsrik i att själv ha agency i relation till olika typer av samhälleliga, socioteknologiska och andra förändringsprocesser som utgår från fältets och andras kunskap. En av de frågor som ställdes på webbsidan för workshopen var “Vad innebär det att ha en aktiv, görande och kritisk humaniora?”

Man kan läsa titeln (om man hårdrar det) som en del i en aktiv humaniora där syftet var att använda begreppet (utan “-tecken) och vara med i en process av att omforma vad det syftar på och fylla det med innehåll. Istället för att endast stanna i kritisk distans ville vi ge en vision av vad datadrivet skulle kunna vara – kritiskt, intellektuellt, forskningsmässigt grundat med en närhet till (och ibland drivet av situerade) data, teknologi och det materiella. Det är en pragmatisk hållning och det är klart att om fick skriva om forskningspropositionen kanske vi tillsammans med ansvariga kunde hitta ett annat begrepp, men samtidigt har det potential. Jag tror inte heller att detta kommer att stanna för evigt, men i detta läge finns en konkret möjlighet att tillsammans säga vad det skulle kunna vara – och det var bland annat det vi försökte skapa förutsättningar för!

Hoppas denna utläggning tydliggör hur vi/jag tänkte/tänker (både baserat på planering och erfarenheter från workshopen). Jag kommer som sagt att skriva något om workshopen sedan och vi funderar också på om att bjuda in till en online-publikation om det finns intresse!

Comments are closed